Segelskutan Atene la till i hamnen i går kväll med vad man kan misstänka är en högstadieklass. I övrigt helt tyst och lugnt i hamnen. Här kan du läsa mer om henne.

https://msatene.se

Det blev en varm kväll. Efter en dusch fick vi aptit, det blev rostbiff och potatissallad. Sedan blev det ostbågar och skitgubbe!

Efter nästa 70 dagar ombord har en viss rutin infunnit sig. Det är som en liten dans på morgonen där vi har våra tydliga roller och uppgifter. Om rutinen störs, blir vi (läs Mästerätaren) mycket störda. 🫣

Efter lite morgonsnack med Mästerkockens Nolkompis släppte vi förtöjningarna. Hade tänkt oss bojarna vid Näverkärrskilen. Men vi tog nytt beslut när vi kände fina vindar. Storsegel och försegel kom upp, vi seglade söderut utanför Malmön. Det var allt från 0,9 knop till 5,5 knop. Fiskekrokarna var blänkande tomma. Det blev en fin segling med vackra vyer. Smögen, Hållö fyr, Lysekil och Gullholmen. Så märkligt att se sitt hem på håll efter drygt nio veckor norröver och segla förbi. Som vanligt var det bråkiga vindar utanför Islandsberg och in till Gullholmen. Vi var tveksamma till att det skulle finnas en ledig boj till oss vid Hermanö. Många båtar ute! Men det fanns faktiskt en ledig till oss. LYCKA!! 

Fakta om Gullholmen och Hermanö: Gullholmen är en mycket liten ö – bara omkring sju hektar – men nästan hela ön är bebyggd. Husen ligger tätt, med smala gränder och prång som slingrar sig ner mot bryggorna och sjöbodarna. Det ger ön den speciella karaktär som fortfarande är ovanligt välbevarad. Gullholmen brukar beskrivas som Sveriges mest tätbebyggda ö. Det finns belägg för att det fanns människor här redan på 1500-talet, och Gullholmen nämns i skrift 1585. Läget var idealiskt: sundet mellan Gullholmen och Härmanö gav en skyddad hamn samtidigt som man hade öppet hav strax utanför. Under sillperioderna växte samhället kraftigt. På 1800-talet och början av 1900-talet blev Gullholmen ett betydande fiske- och sjöfartssamhälle. Härifrån bedrevs bland annat makrill- och långafiske långt ute på Nordsjön. År 1913 fanns omkring 70 segelfartyg hemmahörande på Gullholmen, varav 57 var engelska kuttrar. Som mest, omkring 1910, bodde drygt 800 människor här. Efter första världskriget minskade fisket och många flyttade. Samtidigt började Gullholmen utvecklas till bad- och semesterort. Det är därför skillnaden mellan vinter och sommar fortfarande är stor. Över en liten gångbro kommer man från Gullholmen till Härmanö. Här förändras miljön snabbt. Stora delar ingår i Härmanö naturreservat, bildat 1967 och omkring 1 481 hektar stort. Ön är ungefär sex kilometer lång. Västsidan ligger helt exponerad mot Skagerrak och består av kala, vindpinade klippor, hällmarker och ljunghedar. På östsidan är landskapet betydligt mjukare med ängar, hagmarker och äldre jordbruksmark. Här har människor bedrivit jordbruk åtminstone sedan 1500-talet, ofta kombinerat med fiske och fraktfart. Gamla stenmurar från laga skiftet 1831 finns fortfarande kvar i landskapet. En av de finaste utflykterna är vandringen söderut mot Härmanö huvud. Ju längre söderut man går, desto mer försvinner bebyggelsen och desto mer känns det som riktig ytterskärgård – med öppet Skagerrak utanför klipporna.

Eftermiddag i sittbrunnen med betraktelse av en aldrig sinande ström av båtar som passerar. Solen var på ett strålande humör och fläktande vindar på 5-8 m/s var tacksamma. Efter bad blev det middag. Idag var det faktiskt Mästerätaren som gjorde mat. Det serverades toast. Den blev smaskens! Nu blir det snart skitgubbe innan John Blund kommer med sin stora skopa! 

Imorgon blir det nya äventyr. ♥️