Det blev en lugn kväll på bojen och vi somnade gott. Efter frukost blev vi rastlösa igen. Släppte bojen och tog sikte mot Väderöarna. Där blir ju snabbt fullt och man vill inte ligga dåligt om det ska blåsa. Skönt med marginal att hinna gå inomskärs igen.

Vindmätaren pekade ut riktningen. Det var motvind (7-9 m/s) och sol. LilleSkutt (motorn) och StyrBjörn (autopiloten) fick jobba idag. Stämningen ombord var god. Vi pratade om alla gånger som vi varit i Strömsund. Och de få gånger som fiskebåt passerat i sundet och man har kunnat köpa pinfärska kräftor. Jo, vi drömde allt!!​

Så kom det spännande ögonblicket när vi skulle in i Strömsund. (Det har fått sitt namn på förekommen anledning.) Skulle det finnas plats till oss idag? Och se på sjutton – det gjorde det. Här är alla hjälpsamma och man får alltid en extra hand med tampar, folk flyttar sina båtar en liten bit för att skapa plats. Så vi fick en kanonplats sist på första bryggan. 🙏​ (Brygga? Gästhamnen? Nej, det finns två bryggor här i naturhamnen. Ingen ström, inget vatten, ingen toa, ingen dusch. Men två toppenfina bryggor!)

Mästerkocken tog ganska snart och packade ihop metspö och annat. Fiskekrokarna åkte ut på lite olika ställen, men fiskelyckan fanns inte här heller. Mästerätaren njöt med sin stickning i solen och musik i öronen. Och minsann – där kom fiskebåten förbi. De hade ett kilo pinfärska kräftor till oss. ​Så det blev ändå någon form av fiskelycka får man väl säga! 😉

Kvällstvagningen kunde göras i kristallklart vatten. Det var hela 16,6 grader och bara någon enstaka röd terrorist. 

Så var det dags för FEST! Man vet ju liksom aldrig. Är kräftorna goda? Men herrejisses. Bubbel, pinfärska kräftor och nygräddat bröd. Solen lös på oss, vi kunde höra vinden som drog förbi och vattnet som kluckade då och då. När vi är riktigt ordentligt nöjda med något så brukar vi säga ”åh jäsiken”. Det sa vi många gånger när vi åt kräftorna. ♥️🦞

Nu inväntar vi Saras semifinal på 50 m frisim. Imorgon blir vi kvar i detta paradis. Åh jäsiken…