I går kväll serverade Mästerkocken mycket god lax ombord. Den trevliga stämningen skulle så smått vända. Det började med att det lät som att det regnade. Och helt plötsligt så var vi på skogsäventyr med båten. Hela däcket fylldes successivt på med tallbarr. Sedan kom de. De där sabla flygmyrorna. Det var en invasion av bibliska mått. Myggnät och sittbrunnstält upp. Googla – ”hur blir man av med flygmyror?”. En av sakerna vi hade ombord var sprayflaska med ättika. Mästerkocken iklädde sig bödelns allvarliga min och gav sig ut på däck. Det lugnade ner det heta kopulerandet ombord. Senare kom det också in regn som lugnade de heta känslorna. Någon barnvänlig uppvisning fick vi nämligen inte se. 🫣

När vi fått kontroll blev vi lite nyfikna på vad det var som hände och fick oss följande lektion från den förnäma kunskapsbanken på internet. 

Flygmyror är hanar och unga drottningar som lämnar sina myrbon för att para sig. Under varma, fuktiga och ganska vindstilla sommardagar kan många myrsamhällen svärma samtidigt. Därför dyker plötsligt tusentals flygmyror upp. De parar sig i samband med flygningen. Hanarna dör kort därefter. Den befruktade drottningen landar, gör sig av med vingarna och försöker hitta en plats där hon kan starta ett nytt myrsamhälle. Den intensiva svärmningen på en plats brukar bara pågå några timmar, även om nya svärmningar kan förekomma under flera dagar när vädret är lämpligt. Och för fåglar, spindlar och andra insektsätare är flygmyrorna ett riktigt matkalas. 🐦🐜

På morgonen idag lämnade vi myr- och barrplatsen och gick genom vackra Lyngør. Mängder med små hus skyddade bara av en liten klippa mot det stora havet. Vi satte segel i rännan ut. Det var lite sådär med vinden, så vi tog fram vårt magiska vapen – fiskekrokarna. Jajamän – det blev gott med vind i seglen. Och ingen fisk!! 🎣 

Vi valde att segla lite inomskärs för att komma förbi Risør som vi har goda minnen av. Ett annat vackert ställe värt att besöka om du får möjlighet! 

Så kom det! Jomfrulandet. Mästerätaren håller det som en av de vackraste platserna på planeten. Och den känslan fanns kvar när vi passerad på segel innanför. Det är som en lång rullstensås, utsatt och kal i ändarna. Och på mitten är det berg och skog. Påminner om Koster. Det är en avlång ö som måste gett gott skydd för tidiga sjöfarare. Men det har krävts mycket god navigationsförmåga att ta sig in bakom skyddet. 

Det blev segling en stund till innan vi hittade fin ankarplats i Brevikstrandsfjorden. Vi är inte så vana vid att ankra, men det man tränar på blir man bra på har vi hört. 

Efter att ankaret var fast var behovet STORT att städa rent efter myror och barr. Det har blivit ett stort antal sjömansbegravningar av de sexfotade ovälkomna fripassagerarna. 

Nu har vi förberett för övergång till Strömstad imorgon. Mackor och mat att värma och vädret verkar helt ok för att genomföra den manövern. Längtar efter att få njuta relativt ostört av den fantastiska svenska västkusten. ♥️⛵️